Björnar (Ursidae) är en familj av allätande rovdjur. Namnet har betydelsen brun och är ett gammalt noaord i svenskan, liksom i andra germanska och även slaviska språk. Det ursprungliga, tabubelagda, namnet på djuret är inte längre känt.

(Brunbjörn)

Björnarnas tänder har i överensstämmelse med deras levnadssätt inga egentliga rovtänder. Björnar lever till stor del och långa tider uteslutande av växtämnen. Detta gäller i synnerhet de yngre björnarna. Hos de äldre framträder rovdjursnaturen starkare. Björnar skiljer sig från de andra familjer i samma ordning därigenom att de i allmänhet har en stor och klumpig kropp, kort svans och raka tår med långa, trubbiga klor, som inte kan indragas.

Ögonen är små och öronen är runda och uppåtriktade. De har en långsträckt nos med 40 till 42 tänder. Björnar är hälgångare och deras fotsulor är oftast försedda med hår. Bara några arter som ofta klättrar i träd, till exempel malajbjörnen, har naken fotsula. Svansen är bara en liten stump. Pälsen är oftast lång och hos de flesta arter enfärgad och oftast brun eller svart.

Vikten varierar mellan 25 och 800 kilogram, varvid hannar alltid är tydligt tyngre än honor. Längden ligger mellan 100 och 280 centimeter.

Undantag är jättepandan med påfallande svartvit teckning och isbjörnen som är vit. Ljusare markeringar på bröstet och i ansiktet finns hos några arter.

(JättePanda)

(Isbjörn)

Björnar lever huvudsakligen ensamma och är aktiva under skymningen och natten (med undantag för isbjörnen). De vilar ofta i grottor, ihåliga trädstammar och jordhålor. Deras sätt att ta sig fram är mestadels en långsam passgång, men när det behövs når de en hastighet upp till 40 kilometer i timmen. Vanligtvis klättrar björnar bra och de kan även simma utmärkt.

Flera arter går i ide under de kallare månaderna. Det är ingen egentlig vintersömn, då deras kroppstemperatur inte sjunker och det går lätt att väcka upp dem. Men hjärtslagen och andningsfrekvensen sjunker tydligt. Under sensommaren och hösten äter de mycket för att ha en fettreserv över vintern.

            (Kragbjörn) 

Troligtvis på grund av sin storlek och kraft spelar björnar en stor roll i mytologin och kulten hos många folkgrupper. Björnkult fanns redan på stenåldern och är känd från talrika folkslag. Gudar i gestalt av björnar fanns till exempel hos kelterna. I antikens Grekland brukade herdarna i Pindosbergen fånga björnungar och föda upp dem på fårmjölk för att sedan offra dem till gudinnan Afrodite.  Även i heraldiken finns många avbildningar av björnar och likaså ingår de i många sagor.

I nordisk forntid fanns bärsärkar - krigare som kämpade med björnens styrka och vrede.

Björnar uppträdde jämförelsevis sent i jordens historia. De äldsta, äkta björnarna levde under den senaste delen av tidsperioden tertiär.

Text och bilder wikipedia 091226

Leva med björn/Naturvårdsverket

Bilder på björnar

Härjedalens landskapblomma heter Mosippa

Deras landskapsäpple heter Rött kaneläpple

Landskapsinsekten heter Fjällvickerblåvinge

Landskapssvampen heter Gulkremla