Nu när höstmörkret kommer vill jag gärna tipsa om boken "Örnen Isak och andra historier från Skansen" av Carl Fries (1895-1982). Han var chef för Skansens zoologiska avdelning 1937-1953 och denna bok från 1952 är en av de bästa jag läst av någon som varit djurparkschef.

Det som främst tilltalar mig i boken är en sympatisk kluvenhet kring vilken rätt vi egentligen har att hålla djur instängda, något som jag själv ofta funderar på när jag besöker djurparker. En bra sammanfattning är följande citat:

"Det står tragik kring dessa stora djurgestalter, som nu försvinner från jordens yta, en efter en. Järvarna som klättrar bland vindfällena i sitt karga berglandskap, björnungarna som brottas med varandra, isbjörnarna som kastar sig i vattnet, så att det skummar vitt kring deras vita, lurviga kroppar - sådana syner på Skansen är inte bara ett nöje för en barnaglad publik, de påminner om vårt ansvar inför en skön, mångformig skapelse, som vi behärskar till liv och död, vi mäktiga och skröpliga människor. Och de utgör - det får inte glömmas - en viktig del i bilden av forntidens landskap. Men vi kommer aldrig ifrån vårt ansvar inför dessa djur som individer; den som vill vara uppriktig frågar sig alltid: har vi rättighet att hålla dem här till beskådande? Det blir till sist en avvägning och en samvetsfråga."

Boken är ganska lätt att få tag i på antikvariat, ett tips är hemsidan www.antikvariat.net eller bokbörsen.

Kan för övrigt nämna att de vitkindade gässen och hägrarna på Djurgården är just Carl Fries förtjänst, eftersom det var han som "släppte fångarna loss". Gråhägrarna häckade länge på taket till den bur där de en gång hållits (på området där varg- och järvhägn nu är belägna), men den är sedan länge riven. Detta tar han också upp i boken, liksom frisläppandet av örnarna.