# Stackars liten... Author: Chanku Idag var jag som vanligt ut och rastade hunden. På väg in igen hörde jag plötsligt ett krafsande. Stannade upp, funderade på om jag inbillat mig, men så krafsade det igen. Satte in hunden i huset och gick ut igen. Hörde krafsandet igen. Lät som klor mot metall. Kikade upp mot taket, men såg ingenting där. Plötsligt krafsade det till igen och jag inser att ljudet kommer från hundgården. Går dit och kikar o inser till min fasa att ljudet kommer inifrån en ca 2½ meter hög, smal stolpe... Klättrar upp o kikar, ser ingenting. Ber min far att komma ut och hjälpa till. Tar en ficklampa och ser en glimt av något vitt. En fågel? Vi bestämmer oss för att gräva upp stolpen. Trångt som attans, så det slutar med att jag står på knä och gräver med händerna i underlaget. När mina fingrar möter betong känns det som att hjärtat ska stanna. Stolpen är ju nedgjuten i backen! Pappa beklagar över att vi inte kan göra något och går in igen. Känner hur kylan börjar sätta in och det börjar snöa. Är dock fast besluten på att inte gå in förrän jag fått upp djuret ur stolpen. Jag klättrar upp, lyser med ficklampan och funderar febrilt över hur jag ska få upp denna lilla varelse ur stolpen. Jag kan svagt se hur djuret kryper ihop längst ner mot botten, men jag står lugnt kvar så den ska inse att det inte är någon fara. Så småningom lugnar den ner sig och försöker ta sig upp. Funderar en lång stund hur jag ska få upp den på bästa sätt, utan att riskera att den skadar sig eller avlider av stress. Problemet är inte bara att stolpen är väldigt smal, utan att stackaren inte heller får fäste. Bestämmer mig för att chansa. Letar upp ett tunt rep som jag försiktigt släpper ner i stolpen, medan jag hela tiden låter lampan lysa neråt. Och javisst! Efter en liten stund inser den att den får fäste mot repet och den börjar klättra uppåt. Efter en lång klättring så tittar en liten söt talgoxe upp ur stolpen, sitter en stund och tittar på mig för att sedan flyga iväg oskadd. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle trilla ner ett djur där och nu är stolpens öppning övertäckt för att förhindra mer olyckor. ## Comment 1 Author: Ypsilon1 Jag är häpen av beundran.För dig, att du inte gav upp och lyckades fria den lillan, men också för den lillan som "förstått" att hålla fast i repet hella vägen upp. det pekar på imponerande kognitiv förmåga! ett stort bravo till er, båda ![Skrattande](http://djurparker.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: medde Du ska en stor stjärna i rymden! Dagen hjälte Chanku! ## Comment 3 Author: Chanku Jag är fortfarande förvånad över att fågeln hade "närvaro" nog att inte bli rädd för repet, utan att den förstod så snabbt vad jag hade tänkt mig. ## Comment 4 Author: sissie Talgoxar är helt underbara när det gäller att förstå saker. Speciellt när det gäller att man vill hjälpa dem. Det lär inte vara sista gången du ser den talgoxen. Dom minns. Så den dagen som det sitter en talgoxe och tittar på dig och undrar om du har något godis, så är det säkert din nyfunna vän. ## Comment 5 Author: Chanku Här sitter det alltid massvis med småfåglar, de är fullt medvetna att om man ser tillräckligt söt ut så får man mat ;) Faktum är att om jag inte lagt ut mat åt dom och inte uppmärksammar deras tiggförsök, så knackar de på rutan liksom "Hallå, mat!" :)