Förebilden till alla barns älskade teddybjörn är pungbjörnen eller koalabjörnen. Den har inget släktskap med björn så nu heter den bara koala. Koalan är ett trädklättrande pungdjur i Australien. Den är den enda nu levande arten i släktet Phascolarctos. Varför blev det då namnet koala? Jo koala betyder "den som sällan dricker" i den australiska urbefolknings språk.

Den första kända beskrivningen av en koala är från 1810. Det var John Prince som sett den under en resa i Blue Mountain, nordväst om Sydney 1798. Han berättade om ett djur som infödingarna kallade cullwin och den påminde om den amerikanska sengångaren. Där började koalans historia och som lett till att den blivit Australiens vapendjur och avbildats på frimärken. Nackdelen med allt detta har varit att den flera gånger varit nära att dö ut.

Koalan påminner verkligen om en teddybjörn. Längden är 60-85 cm. Kroppen är kort och verkar rund. Detta gäller även huvudet. Svansen är jättekort - finns knappt någon. Pälsen är nästan askgrå med lite rödaktighet på ryggen och lite gulaktigt på buken. Pälsen är tät och mjuk. Den påminner om ull. Runda öron och naket mörkt nosparti.

Fötterna är som gripredskap och dessa gör att koalan med stor säkerhet tar sig fram genom eukalyptusträdens grenar. Framfötterna har den egenskapen att första och andra fingret kan säras från de övriga tre. Med andra ord är detta en effektiv tång att hålla sig fast med. Dessutom har alla fingar och tår, utom tummarna, böjda klor, som också är ett hjälpmedel att gripa tag om grenar och stammar.

Koalan är väldigt kräsen när det gäller maten. Den klarar sig inte på annat än blad och knoppar av eukalyptus och det går inte med vilken eukalyptus som helst. Den bästa är sockereukalyptus eller mannaeukalyptus. Näst bäst är den fläckiga eukalyptusen. Inte nog med att den är kräsen när det gäller eukalyptus, den äter bara vissa blad och knoppar. Kräsenheten beror på att många eukalyptusarter innehåller blåsyra, även kallat cyanväte.

När man förde in koalor i djurparker i Europa gav man dem andra sorters blad då man inte hade eukalyptus. Det ledde till att djuren dog. Nu importerar man eukalyptus och då mår djuren bra. Detta med att koalan i frihet med största säkerhet väljer ut de blad som har minst cyanidinnehåll gör att det är svårt att hålla koalor i djurparker, särskilt utanför Australien. I friheten lär mödrarna sina ungar vilka blad de ska välja.

På 1920-talet blev koalan nästan helt utrotad framför allt på grund av pälsen. 1930 började man med skyddsåtgärder. Nu har de ökat så i antal att man ibland måste skyddsjakt eller förflytta djur när kolonien blivit för stor. Alternativet är att de svälter ihjäl när de förstört alla födoträden. Tyvärr har vissa kolonier drabbats hårt av klamydia och andra sjukdomar.

Skogsbränder som är vanligt i Australien är en stor fara för koalan. Den klättrar ju uppe i träden. Det är många gånger vi fått se i TV hur räddningsmanskap räddar och sköter om brännskadade koalor.