Den spanske erövraren Cortés och hans män kom till aztekernas land - idag södra Mexiko. Han fick av befolkningen, bland annat, en praktfull fjäderprydd kappa, som strålade i alla möjliga färger.
Spanjorerna fick veta att fjädrarna kom från Quetzalcoátl. Quetzalcoátl var en skäggig man med ljus hudfärg. Han hade kommit över haven österifrån. Sägnen säger att det var en befjädrad orm som omslingrade hela jorden - en Midgårdsorm. Han reste sedan bort. En sägen säger att han fortfarande fanns kvar hos dem i form av en fågel med de praktfullaste fjädrar.
Så småningom fick spanjorerna tag på några av fåglarna. Man gav dem namnet quetzal, vilket betyder "stor skimrande stjärtfjäder". Kroppsstorleken är som en tamduvas storlek. Hanen är den som är praktfullast.
Fågeln finns i Mellanamerika och i norra Sydamerika där den lever i bergsurskogar. Där är det alttid hög fuktighet på grund av dimma och regn och där lavar och mossor gör området ogästvänligt. I dessa områden lever som sagt quetzalen och äter bär och andra fukter, som den plockar stillastående i luften precis på samma sätt som en kolibri eller helikopter står still i luften.
Boet byggs i ihåliga trädstammar. De brukar förstora gamla hackspettsbon genom att genom kraftfulla hugg göra ingången större upp till en diameter av 18 centimeter. Hanen och honan hjälås åt att göra iordning boet och sedan turas de om att ruva.
Ungarna är blinda och nakna från början och tas omsorgsfullt hand om föräldrarna. Under de första veckorna matas ungarna med insekter och andra smådjur. Sedan börjar de matas mer och mer med frukt. Vid en månads ålder kan ungarna komma ut ur boet.
Fågeln är sällsynt då den jagas för fjädrarnas praktfullhet. Det finns fem arter fraktquetzal, tofsquetzal, glansquetzal, guldhuvad quetzal och påfågelquetzal.
Det finns många myter om denna fågel. Bland annat sägs det att dess hjärta brister av sorg om den fångas.
Bild 1: Jimfbleak
Bild 2: Steve Bird.
