Annons:
Etikettvilda-djur
Läst 11584 ggr
Gittan
11/26/12, 8:57 PM

Pungvarg

Pungvargen kallas även för Thylacine eller Tasmanian tiger i austrlisk folkmun är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid.

Det finns bara en art, och den bildar både ett eget släkte och en egen underfamilj, inom familjen rovpungdjur. Öronen är mer rundade och gapet djupare än på en vanlig varg. Det räcker nästan från öra till öra. När pungvargen öppnar gapet är det mycket större än hos någon medlem inom hunddjurens familj. Ett annat utmärkade drag är tvärstrimmorna över ryggen som skiljer pungvargen från hunddjuren. Det mest karakteristiska draget är svansen och då framför allt svansroten. Precis som hos kängurun går kroppen gradvis över i svansen.

På grund av detta blir svansen väldigt kraftig, speciellt vid roten och där är den dessutom något tillplattad i lodrät riktning. Fötterna ger ett konstigt intryck då mellanfotens ben är kortare än hos hunddjurens. Pungvargen blir upp till två meter lång inklusive 50 centimeter svans.

Troligen är känguruer och olika mindre Däggdjur och fåglar bytesdjur. Ensak är klar och det är att inte ens stora hunddjur klarar sig mot pungvargen. Pungvargen öppnar helt enkelt sitt stora gap och biter helt enkelt av en bit av hundens kranium och hunden dör.  Det sista ska komma från en pålitlig källa.

Så vitt man vet sker boendet i klippskrevor eller underjordiska hålor de själva gräver. Där sover de under dagen för att gå på jakt när mörkret kommit. Honorna lär föda under sommaren och får troligen  2-4 ungar.

Nu har man konstaterat att pungvargen egentligen är ett mycket nyttigt djur. Det levde av bytesdjur som var lätta att fälla samt av kadaver. I en världsdel som i stort saknar asätare så har pungvargen samma viktiga ekologiska roll som hyenorna på andra ställen.

Från början fanns pungvargen över hela kontinenten. År 1960 fann man fossiler på Nya Guinea, vilket visar att pungvargen fanns där en gång i tiden. När de första europeiska invandrarna kom fanns det gott om pungvargar på Tasmanien. Nybyggarna brände bort vegetationen som pungvargarna uppehöll sig i. Allt för att skaffa fram nya betesmarker till fåren. Detta gjorde på sikt att pungvargen förlorade sina naturliga bytesdjur - då fanns ju fåren istället. De blev specialister på att döda får.

De drabbades nu av nybyggarnas hat. Det organiserades skoningslösa utrotningskampanjer, som fick stöd av pälsjägare. (På något sätt känns detta igen här hemma i Sverige idag, min personliga anmärkning). Sedan skulle Tasmanien bli koloniserat och det blev då skottpengar på pungvargar. Enligt officiell statistik dödades 2268 pungvargar mellan 1888 och 1909. Troligen var det många fler.

Trots detta var inte pungvargen existens hotad. Då år 1910 minkade plötsligt beståndet mycket drastiskt. Än idag vet man inte vad som hände. De flesta forskare tror det var någon sjukdom som drabbade dem. Det stöds av att andra djurarter minskade också.

Alltför sent lyckades man hävda pungvargarnas vetenskapliga värde, men till slut beslöt myndigheterna att fridlysa dem. Det skedde 1936.

1936 dog det sista djuret i fångenskap i Hobart Zoo och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas trots flera expeditioner i syfte att klarlägga om arten verkligen finns kvar. Man har i alla fall lyckats få ett 6480 kvadratkilometer stort område fridlyst för att skydda de djur som eventuellt kan finnas.

Troligen har vi skrivit ännu ett kapitel i den sorgliga berättelsen om hur vi människor tar hand om den jord vi lever på och som vi delar med de djur och växter som finns där.

Källa: Svenska Wikipedia 26 november 2012

Var glad och må bättre!
De vilda djurens värld


Annons:
kamera0710
11/27/12, 7:20 PM
#1

Naturhistoriska Riksmuséet i Stockholm har ett uppstoppat exemplar i gott skick utställt, om någon är intresserad. (Alla naturintresserade rekommenderas ett besök där i vilket fall.)

medde
11/27/12, 8:11 PM
#2

Den här var riktigt riktigt bra artikel! (skrev riktigt 2ggr med vilje)

Var verkligen intresannt att få ta del och av, och då man lär sig en del genom att få läsa en artikel här är det ju mer än toppen.

Undrar vad som hände då de flesta dog ut, men väldigt tråkigt att man inte lyckades eller sattsade fullt ut och rädda detta magnifika djur.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥

Ypsilon1
11/29/12, 9:25 AM
#3

På Naturhistoriska Museet i Stockholm finns också en pungavarg hona bevarad i etanol. DNA från detta exemplar har samlats i ett internationellt forskningsprojekt som lyckats kartlägga mitokondrie-DNA hos denna utrotade art. Forskare från både Naturhistoriska Museet i Stockholm och Uppsala Universitet har deltagit i detta projekt som är ett av flera projekt som försökt kartlägga pungvargens DNA.

Länk till hela studien (Miller et al, 2009, The mitochondrial genome sequence of the Tasmanian Tiger (Thylacinus cynocephalus), se s. 3 (215) för en bild på exemplaret i etanol från Naturhistoriska Museet)

det finns mer att läsa om projektet här, samt också lite på svenska på Uppsalauniveristets hemsida

Upp till toppen
Annons: